Enköpingsbo sökte överlevande efter jordbävningen i Marocko
Klaes-Ola Kolberg är brandman och nyligen hemkommen från en resa till Marocko där han efter den senaste jordbävningen hjälpte till att söka efter överlevande i bergsbyarna utanför Marrakech.
Publicerad
Senast uppdaterad
Tillsammans med ett räddningsteam bestående av tre hundekipage (hundförare och hundar samt två andra brandmän), begav sig Enköpingsbon och teamet upp i Atlasbergen för att hjälpa till i sökarbetet efter överlevande, vilket visade sig bli mycket svårt.
Många av vägarna upp till byarna i bergen var raserade efter jordbävningen och hjälporganisationerna hade svårt att komma fram
– Det rådde stor ineffektivitet på plats: det var svårt att få fram såväl konkreta destinationer som transporter och chaufförer. Vi åkte runt mycket på måfå längs serpentinvägar i bergen för att nå byarna. Tyvärr så fann vi denna gång inga överlevande, säger Klaes-Ola Kolberg.
Bybor de träffade i bergen var tacksamma över deras närvaro men de uttryckte stor frustration mot staten som de ansåg hade svikit i hjälparbetet.
– Många av vägarna upp till byarna i bergen var raserade efter jordbävningen och hjälporganisationerna hade svårt att komma fram. Dagarna i Marocko gav inte så mycket som vi hoppats på men vi tar lärdom av det i våra framtida insatser, säger han.
Större övning i Dalarna
Den 7 oktober samlas hela räddningsteamet för en större övning i Dalarna för att träffas, dela ut utrustning och prata ihop sig om hur de ska jobba framöver.
– Då är vi i startskottet på riktigt. Vi kommer ha all vår utrustning i ett förråd utanför Arlanda. Det ska vara snabbt och smidigt och allt ska ligga klart för oss när vi behöver ge oss i väg, säger Klaes-Ola Kolberg.
Teamet består idag av sex hundekipage (förare och hundar) och sex brandmän.
Klaes-Ola Kolberg åkte på sin första insats för ett halvår sedan då Turkiet drabbades hårt av en stor jordbävning. Kiril Hristov är kollega till honom på brandkåren i Attunda. Han har en sökhund, Killian, och ville åka dit för att hjälpa till att söka efter liv bland rasmassorna.
– Jag hakade på Kiril och Killan och vi åkte dit på frivillig basis men med stöd av Blåljus i samverkan, som är en hjälporganisation.
Värdefullt samarbete
De hann inte få tag på flygbiljetter och tvingades bila i tre dygn till Turkiet, nära gränsen till Syrien. Där träffade de på en bulgarisk hjälporganisation som hjälpte de frivilliga med bil, lite utrustning och information.
– Vi anslöt oss till deras styrka och bildade team med hjälp av tolkar från den turkiska staten. Det var ett värdefullt samarbete och vi jobbade effektivt i tre dygn. Hunden Killian sökte oupphörligen efter tecken på liv i rasmassorna och markerade på olika ställen.
– Vi var enbart på plats för detta och var aldrig med när de plockade ut några av de funna överlevande. Men i efterhand fick vi reda på att tack vare Killian så lyckades man finna och rädda 18 människor som begravts levande i rasmassor. Det är väldigt känslosamt när vi får kvitto på att vi hjälpt rädda någons liv, säger Klaes-Ola Kolberg.
Efter den första resan till Turkiet så insåg brandmannen och hundföraren att de verkligen kunde göra skillnad och ville göra det igen.
– Vi kontaktade hjälporganisationen Hasene och jobbar nu med stöd av dem.
Enorm drivkraft
Att genomföra räddningsuppdrag i krisdrabbade områden runtom i världen är både riskfyllt och krävande men något som Klaes-Ola Kolberg och hans team utan tvekan vill och tänker göra igen.
– Vetskapen om att vi kan göra skillnad på liv och död för människor är en enorm drivkraft. Jag, liksom de andra i teamet, har ju familj och jobb att sköta, men det är svårt att säga nej när man vet att man behövs.
