”Barns rättigheter måste märkas i vardagen – inte bara i lagen”
Barnkonventionen har varit svensk lag i sex år, men hur långt har vi egentligen kommit? Bris generalsekreterare Maria Frisk gästar Enköpings bibliotek den 5 februari och sätter fokus på barns psykiska hälsa. Men innan dess svarar hon på åtta frågor i Ena Håbo-Tidningen.
Publicerad
1. Barnkonventionen har varit svensk lag i sex år. Vilka konkreta förbättringar ser du – och vad brister fortfarande?
– Framförallt ser vi att man pratar om barns tillgång till sina rättigheter på ett annat sätt och att flera lagar har tillkommit som stärker barns rättigheter, bland annat barnfridsbrottet. Samtidigt finns det mycket kvar att göra, inte minst när det gäller barns olika uppväxtvillkor. Det finns stora regionala skillnader i barns tillgång till stöd, vård och meningsfull fritid.
2. Vad kontaktar barn Bris om i dag – och har det förändrats över tid?
– De vanligaste kontaktorsakerna handlar om psykisk ohälsa, familjekonflikter och våld. Det har det varit länge. Det som förändrats genom åren är att vi bland annat ser att samtalen om allvarlig psykisk ohälsa ökat mer än andra typer av samtal. Det visar att stödet måste komma in tidigare.
3. Enligt den senaste barnrapporten – vad oroar barn mest just nu?
– Vi kan inte tala för alla barn, men utifrån det barn själva söker stöd för ser vi tydliga mönster. Fler barn påverkas av gängkriminalitet och söker stöd hos Bris. Samtidigt märks frågor om nätet oftare, och sedan pandemin har samtal om svår psykisk ohälsa ökat, som ångest, självdestruktivitet och livsleda.
4. Många barn beskriver stress, ensamhet och psykisk ohälsa. Vad behöver vuxna bli bättre på?
– Att ställa frågor och verkligen lyssna. Barn berättar ofta att vuxna går för snabbt till lösningar, istället för att ge barnet utrymme att sätta ord på sina känslor. Här behöver vi bli bättre på att ställa öppna frågor och låta barnet själv få beskriva vad som hänt eller hur hen mår.
5. Hur kan vuxna omsätta barnkonventionen i vardagen – i det lilla?
Många barn frågar oss varför ingen gjort något – de vill och behöver att vi vuxna kliver fram och agerar
– Barnkonventionen reglerar statens och myndigheters ansvar, men som vuxen behöver man känna till barns rättigheter och våga agera. Ser man ett barn som far illa har man ett ansvar att slå larm och se till att barnet får stöd. Att inte blunda är avgörande.
6. Finns det särskilda utmaningar för barn i mindre kommuner?
– Ja, barns uppväxtvillkor skiljer sig mycket åt beroende på var man bor. I Bris årliga kommunundersökning ser vi att mindre kommuner ofta inte kommit lika långt i arbetet med barnkonventionen, vilket till viss del beror på att man saknar resurser för att prioritera arbetet.
7. Skola och sociala medier påverkar barns mående starkt. Vad är mest angeläget att förändra?
– Vuxennärvaron behöver stärkas – både i skolan och i barns digitala liv. Vi behöver flera trygga vuxna i skolan som möter och fångar upp barn i behov av stöd. Vi behöver också vara mer närvarande i barns digitala liv, vara nyfikna och få bättre kunskap om både det som är bra och roligt på plattformarna och de risker som finns.
8. Vilket råd vill du skicka med till vuxna i Enköping?
– Att vara den vuxna som ser och agerar. Många barn frågar oss varför ingen gjort något – de vill och behöver att vi vuxna kliver fram och agerar. Det är inte alltid lätt att veta hur man ska göra, men då finns andra vuxna att bolla med – och Bris vuxentelefon som stöd.
