Nu vaknar Skoklosters slott ur sin vintervila – det händer i år

1. När börjar du själv känna att slottet vaknar ur vintervilan – är det en särskild dag, doft eller händelse som signalerar att säsongen är på väg?

– Skokloster är en speciell blandning av natur och kultur, så för mig finns flera vårtecken. När isen spricker på Skofjärden, fågelsträcken passerar och påskliljorna blommar ner mot vattnet känns våren utomhus. Och när de första besökarna vandrar uppför backen vid påsk känns våren också inne på slottet. Säsongspremiären är alltid lite pirrig – då vi åter öppnar portarna och möter publiken.

2. Vad händer bakom kulisserna just nu när besökarna ännu inte riktigt har hittat tillbaka – hur ser en typisk vårdag ut för er?

– Ingen dag är den andra lik. Vi tar emot bokningar, håller visningar, städar och fyller på i butiken, samtidigt som vi planerar årets program, förbereder sommarutställningen och rekryterar personal. Våren är intensiv – då riggas hela säsongen. Ofta är någon av oss också i Stockholm på möten inom Statens historiska museer.

3. Ett slott är ju ingen liten lokal att ”ställa i ordning”. Vad är det mest tidskrävande i förberedelserna?

– En viktig del är att rekrytera säsongspersonal. På vintern är vi sju, åtta personer, men på sommaren närmare 30. Vi går igenom hundratals ansökningar, intervjuar, tar referenser och lägger scheman. Museivärdarna möter besökarna i visningar, entré och butik, och vi anställer även extra lokalvårdare – vårt ansikte utåt.

4. Finns det någon plats på slottet som du tycker är allra vackrast just på våren – och varför?

– Det finns många, men jag tycker särskilt om grevinnans förmak en vårmorgon när solen glittrar i gyllenläderstapeterna. På 1600-talet måste rummet ha varit som ett kalejdoskop av färger och guld. Jag tycker också om trappan på sjösidan med utsikt över vattnet. Och äppelträdgården i maj – när den blommar känns det som att gå genom väldoftande moln.

5. Vad kan besökarna särskilt se fram emot i år?

– Under våren visar vi ”Plymmakarens vårparad” med kortkurser i fjäderprydnader och sidenblommor. I sommar öppnar en utställning om alkemi ur våra samlingar, ett tema som också fortsätter i barnaktiviteterna i Parkleken Paradiset. Dessutom samarbetar vi med lokala aktörer kring djurvisningar, blomsterworkshops, konserter och chokladprovningar – utöver våra guidade visningar och återkommande evenemang.

6. Om du måste välja ett enda föremål eller rum som alla förstagångsbesökare absolut inte får missa – vilket blir det?

– ”Den Ofullbordade salen”. När byggherren Carl Gustaf Wrangel dog 1676 avstannade arbetet med den stora bankettsalen och den blev aldrig färdig. Där står fortfarande byggnadsställningar och verktyg kvar från 1600-talet. Med sin takhöjd och ljuset från alla håll känns rummet nästan sakralt. Missa heller inte ”Vertumnus” av Arcimboldo – ett porträtt av kejsar Rudolf II uppbyggt av frukter och blommor.

7. Har du någon personlig favoritberättelse om Skoklosters slott?

– En favorit är från ett barn i den sista ägarfamiljen von Essen. Som pojke på 50-talet sov han i en ihålig lind i slottsallén med sovsäck, ficklampa, Kalle Anka och godis. Mitt i natten vaknade han av en uggla – som visade sig vara hans pappa på slotts­trappan. Sådana minnen gör platsen levande; slottet blev museum först 1967.

8. När den sista sommargästen har gått för dagen – hur känns det då att få arbeta på en sådan plats?

– När den sista gästen har gått lägger sig lugnet över borggården. Då går jag gärna en runda och andas in stillheten. Min favoritdetalj är golven – kvällsljuset lyfter kalkstensplattorna och spåren efter tusentals fötter genom seklerna. Då känner jag en ödmjukhet över att själv få vara en liten del av slottets historia.