Kim Amb: "Jag ville inte att kroppen skulle få bestämma när jag slutar"

När Kim Amb kastade hem sitt tionde SM-guld vid SM i Uppsala den 24 juli var det långt mer än ännu en medalj. För Bålstabon var guldet slutpunkten på flera års kamp och början på något nytt.

– Jag har hållit på med friidrott sedan jag började i Bålsta IK som sexåring. Att få stå där med mitt tionde SM-guld efter att ha varit borta från tävlandet i nästan fem år var en otrolig känsla. Det kändes extra häftigt och extra skönt, säger han.

Funderade på att lägga av

Under de senaste åren har bland annat en svår axelskada präglat hans liv. Efter operationen följde inte bara fysisk rehabilitering, utan också en mental kamp.

– Nästan varje dag funderade jag på att lägga av. Det jobbiga var inte bara smärtan, utan rädslan. Axeln höll på att hoppa ur led och även efter operationen kände jag av symtomen. Jag höll tillbaka i kasten och började tvivla på om jag någonsin skulle komma tillbaka.

Till slut tog han hjälp av en mental rådgivare knuten till Sveriges Olympiska Kommitté.

– Det hjälpte mig mycket. Ibland behöver man bara få bekräftelse på att det man känner är normalt.

"Friidrotten är inte längre hela mitt liv"

Trots motgångarna fanns drivkraften kvar.

– Jag längtade efter att få stå på tävlingsbanan igen och känna adrenalinet. Det tionde SM-guldet var också en stor motivation. Men framför allt ville jag inte tvingas sluta på grund av en skada. Jag ville själv få bestämma när det är dags. Kroppen skulle inte få göra det åt mig.

I dag ser han också annorlunda på livet än tidigare.

För inte så många år sedan kretsade nästan allt kring friidrotten. Nu väntar två barn, fem och sju år gamla, hemma efter träningen.

– Familjen är väldigt viktig. Idrotten betyder fortfarande mycket, men när jag kommer hem efter en dålig dag finns något annat som lyfter mig. Friidrotten är inte längre hela mitt liv.

Med pappa Björn vid sin sida

Bakom medaljerna finns också ett arbete som få ser.

Under de mest intensiva perioderna tränar Kim Amb omkring 27 timmar i veckan. Ofta ensam.

– Jag har ingen träningsgrupp utan tränar själv. Det är upp till mig att hitta motivationen, även de dagar när det känns tungt. Ibland står jag ute och kastar medicinboll i 20 minusgrader.

En person har dock alltid funnits vid hans sida – pappa Björn Amb.

– Han har varit med under hela resan och är fortfarande med på alla mina teknikpass. Vi har rest världen över tillsammans genom sporten. Han är min bästa vän och betyder oerhört mycket för mig.

"Jag vill ge tillbaka"

Trots internationella framgångar har Kim Amb aldrig lämnat moderklubben Bålsta IK.

– Många byter förening när det börjar gå bra, men jag har alltid trivts här. Klubben har stöttat mig hela vägen och jag vill ge tillbaka. Kan jag inspirera unga friidrottare här hemma betyder det mycket.

Men medaljer är inte längre det som driver honom.

– Jag har egentligen aldrig jagat medaljer. Jag vill bara bli så bra som möjligt och se hur långt jag kan nå. Just nu lever jag ett fantastiskt liv med träning, tävling, familj och jobb. Det gäller att njuta av resan.