”Du och jag, livet” – berättelser med musik, mod och mening

Håkan Mattsson har under många år rört sig mellan scener, kyrkogårdar och bokmanus. Men nu tar han allt det där – erfarenheterna från sitt yrke, texterna från sitt skrivande och känslorna från sitt liv, och människorna han träffat längs vägen – och kokar ner det till en enda föreställning.

– Det började med tanken: kan man blanda kyrka, musik, egna erfarenheter och humor – och ändå få folk att lyssna? berättar Håkan.

Med livet som inspiration

Inspirationen kommer från det liv han levt, bland annat från jobbet som kyrkvaktmästare, möten med människor i sorg som glädje och cancerbesked som förändrat allt.

– Jag har opererats två gånger. Det påverkar inte bara kroppen, utan hela sättet att tänka. Nu vill jag förmedla nåt som betyder något på riktigt, berättar han.

Förra året sökte han kulturstöd från kommunen. Idén fanns – men inte formen. Då hörde han av sig till sin vän Niclas Buskenström, kreatör på Zmart Webb & Reklam.

– Jag sa direkt att vi gör det här via Zmart. Men jag ville också vara med som bollplank och regissör. Det behövdes någon som kunde hjälpa Håkan att få ihop en tydlig berättelse och utmana honom i hans artisteri, säger Niclas.

"Inte bara 'en glad trubadurgubbe'"

Tillsammans hittade de formen. En scenföreställning på strax under en timme, uppbyggd av musik, personliga berättelser och känsloladdade partier. Titeln blev till slut Du och jag, livet – en blinkning till Emil och Alfred i Lönneberga, men också en inbjudan till publiken att reflektera.

– Jag har fått hjälp att skapa en röd tråd. Det är inte längre bara jag och gitarren. Det är en berättelse – med dramaturgi, pauser, skratt och tårar och förhoppningsvis också eftertanke, säger Håkan.

Niclas fyller i:

– Det här är inte en ”glad trubadur-gubbe” som spelar visor. Det är en föreställning med djup. Och Håkan har verkligen tagit ut svängarna. Vi satt nyligen och grät tillsammans på en repetition – då vet man att det är på riktigt.

Musiken består inte av eget material, utan av välkända låtar som förstärker känslorna. Och varje inslag i föreställningen har sin funktion.

– Det ska funka på små scener, i kyrkor, på studieförbund eller pensionärsföreningar. Jag tar med mig gitarren och någon liten rekvisita. Mer än så behövs inte, säger Håkan.

”Lämna med en känsla av hopp”

Tanken är att publiken inte bara ska få uppleva en föreställning – utan också få möjlighet att prata om den efteråt.

– Vi kommer att ha ett litet samtal på slutet. Jag intervjuar Håkan och så får publiken gärna ställa frågor. Det kan bli fint, säger Niclas.

Manuset är klart och nu återstår repetitioner och att sätta de sista små detaljerna innan Håkan är klar att inta scenen med Du och jag, livet.

Målgruppen för föreställningen är främst en något äldre publik – men egentligen alla som vill prata om livet och döden. Eller bara lyssna.

– Jag vill att folk ska lämna med en känsla av hopp. Även om vissa delar är tunga, så är det ju så livet är. Och det är just det jag vill skildra.