Från gårdsfest till slutsålt – Micke Eklund om hemligheten bakom succén med Bryggerifesten
Bryggerifesten har hittat sin form – och publiken fortsätter att strömma till. Medan andra festivaler och evenemang kämpar för att locka besökare säljer Micke Eklunds fest i Enköping slut på biljetterna på rekordtid. Vad är det som gör att den fortsätter att locka?
2017 startade ölentusiasten Micke Eklund Kesuddens Hantverksbryggeri tillsammans med några vänner. Två år senare föddes Bryggerifesten, med lokal dryck, mat och musik i fokus. Här berättar han nu om passionen, festen och varför han fortfarande ser den som en gårdsfest.
Bryggerifesten sålde slut på bara några dagar – blir du fortfarande lika förvånad varje år, eller har du börjat vänja dig?
– I år blev jag faktiskt lite extra överraskad. Lördagen sålde slut på bara några timmar, medan fredagen – som blev vår bästa kväll hittills – hade biljetter kvar ända till näst sista veckan. Man ska aldrig ta det för givet. Jag är väldigt ödmjuk och tacksam över att det gått så bra. Att biljetterna säljer snabbt ger också en ekonomisk trygghet inför alla inköp och leverantörfakturor.
Det är fantastiskt att så många vill komma och festa med oss på gården – och det hoppas jag att de vill fortsätta göra.
Många har försökt skapa festivaler och stora evenemang i Enköping genom åren, men få har blivit så långlivade. Vad tror du är hemligheten bakom Bryggerifestens framgång?
– Jag vet inte om det går att jämföra. Från början var det bara en liten gårdsfest för kompisar och deras kompisar. I dag är det fortfarande en gårdsfest, även om jag inte längre känner igen alla ansikten. Konceptet är detsamma. Vi som jobbar är vänner som försöker ha roligt och samtidigt göra ett bra jobb. Jag tror att gästerna märker det.
När du går runt på innergården under kvällen – när känner du att ”nu blev det precis som jag hoppades”?
– Egentligen när vi stänger på lördagen klockan ett, säger han och skrattar. Nej, men kvällarna är intensiva och man är på helspänn hela tiden. Runt klockan nio brukar jag ändå kunna känna att ”det här blev riktigt bra”. Samtidigt snurrar tankarna hela tiden: tänk om strömmen går, något går sönder eller ölen tar slut.
Hur mycket av festivalen är affärer – och hur mycket handlar om ren passion?
– Det är framför allt passion. De första åren gick vi knappt runt ekonomiskt eftersom vi saknade erfarenhet och behövde köpa in mycket. Nu har vi bättre koll, men förutsättningarna förändras hela tiden. Förbudet mot engångsglas innebar till exempel stora investeringar i glas och diskstationer. Samtidigt vill vi fortsätta utveckla området, som i år med vinbar och servering från en 1 000-liters tank. Det blir nästan alltid lite dyrare än man tänkt. Men det blir också pengar över till hyran och till att återinvestera i bryggeriet och kommande fester. Vi funderar dessutom på att ordna någon enstaka after work framöver.
Hur viktigt är det att lyfta lokala artister, lokala mataktörer och det lokala bryggeriet?
– Det har nästan uteslutande varit lokala aktörer varje år. Jag tycker att man ska prioritera lokalt, oavsett om det gäller mat, artister, vakter eller scenbygge.
Om någon aldrig varit på Bryggerifesten – hur skulle du beskriva stämningen med tre ord?
– Mysig, trevlig och festlig.
Finns det något du fortfarande drömmer om att utveckla eller göra annorlunda, eller är konceptet precis där du vill ha det?
– Man kan alltid bli bättre. Framför allt vill jag göra det enklare för alla som ställer upp och jobbar. Jag funderar också på att förenkla ölbryggningen genom att fokusera mer på de sorter som går bäst, som lager och IPA, och kanske någon sommaröl. Samtidigt vill vi höja ordningen på området. Tyvärr blir berusningsgraden lite för hög, framför allt på lördagen, och det behöver vi bli bättre på.
Om vi ses igen om tio år – tror du att Bryggerifesten fortfarande finns kvar, och hur ser den ut då?
– Om mitt fantastiska gäng fortfarande vill vara med och hyresvärden fortsätter vara lika tillmötesgående är det absolut möjligt. I år hade vi många ungdomar med i personalstyrkan, så de kanske tar över när vi äldre inte orkar längre. Jag ser ingen anledning att festen ska bli större eller något annat än den är i dag. Det är fantastiskt att så många vill komma och festa med oss på gården – och det hoppas jag att de vill fortsätta göra.