Exklusiv förhandsläsning: ”Tobbe i spökvärlden” – kapitel 4 och 5
Här är fortsättningen på Enköpingsförfattarens Dan Larssons sista bok.
Kapitel 4: Varför just han?
– Följ uppmaningen! pep den ynkliga stämman! Om du inte följer uppmaning-en, inträffar en katastrof! Fatta det: En katastrof som bara du kan hindra!
Helt obegripligt var det ...
Tobbe hade börjat programmera tidigt. I trean hade klassen glott, som på en utomjording, när han berättat att datorns grundspråk var maskinkoden: Ettor och nollor, som datorns centralprocessor översatte till ett begripligt språk. I en datorklubb hade Tobbe sedan lärt sig ännu mer om programmering, och blivit ännu mer utomjording. För nästan ingen i klassen fattade vad han snackade om.
När klubben upphört hade Tobbes bästa datorkompis faktisk blivit hans mor-far. Fast morfar var över sjuttio var han en riktig datornörd. Det var förresten morfar som hade betalat hans nya kraftfulla PC.
Tobbe blev tårögd då han tänkte på morfar. Hur de hade suttit med huvu-dena ihop och programmerat. Medan Tobbes föräldrar, hade suckat över hur de kunde sitta så där och glo.
Så kom katastrofen! Tobbe snyftade till när han tänkte på stroken morfar hade råkat ut för. Fast morfar snabbt hade kommit till sjukhuset, gick han inte att rädda. Tanken på morfar satt som en klump i Tobbes bröst. Han kastade en blick på fotot på väggen, där morfar med yvig mustasch och små ljusblå ögon tittade ner på honom.
– Vaa?! Tobbe ryckte till. För han tyckte precis att morfar hade blinkat åt honom, där han satt i en smal guldram och blickade ut över rummet.
Kapitel 5: Tryck Enter!
Tobbes tankar återvände till spökrösten.
Nåt slags AI-program? tänkte han. Som kopplade hans hjärna till nåt mysko nätverk? Kunde det vara så ...? Drömmen surrade som en irriterande fluga i hu-vudet. Det var så klart omöjligt. Men ändå...? Tänk om han skulle försöka bygga ihop datorerna som spökhänderna hade visat?
Han slog bort tanken. PCN kunde ju krascha!
Han funderade fram och tillbaka. Nyfikenheten att göra som i drömmen. Skräcken för att det skulle sluta med en katastrof.
Han gjorde ett schema över kopplingarna han mindes från drömmen. Varje ledig stund satt han och räknade och mätte. Till slut kom han fram till att det faktiskt var möjlig. Att PCN nästan säkert inte skulle paja om han kopplade ihop den med hans gamla Fujitsu.
Och så, i kväll, var anslutningen klar! Med hjärtat hamrande startade han PCN. Resultatet blev bara en hög ton i hörlurarna. Fast han skärpte hörseln hördes bara tonen.
– Såklart, tänkte han högt. Vad hade jag trott? Att jag skulle få kontakt med ett UFO?
Irriterad, slet han av sig hörlurarna och skulle just börja koppla isär datorer-na då han upptäckte en lös diod. Okej, ger den en chans, tänkte han, samtidigt som han lödde fast diodens katoddel.
Han tog på hörlurarna. Och så; genom en svajande ton, urskilde han spökrösten!
– Tryck enter, tryck enter, pep den.
Tobbe spärrade upp ögonen.
– Vem är du? skrek han och kände hjärtat krampa.
LÄS OCKSÅ:
